handkram

Igår var jag som skrivet på Nimis för första gången tillsammans med Ellen och Cajsa. För dig som inte vet vad Nimis är för något så är det en man som började bygga, ja.. vad ska man kalla det... torn kanske, på ett naturreservat utanför Höganäs. Nu har han hållt på i 28 år och det bara växer och växer. Jag, ja, Ellen och Cajsa också, blev helt fascinerade av detta. Det var helt makalöst! Jag fattar inte att en enda person har kunnat bygga allt detta, det är verkligen häftigt.
Men det var nära att vi aldrig fick se allt detta, vi hittade nämligen inte dit... Hehe. Men efter ett litet tag så hittade vi några människor att fråga och de visade oss vägen. Lite krångligt att komma dit, men det ligger trots allt i ett naturreservat. När man kommer dit böjar man att gå nedför en "trappa" och sen kan man klättra i tornen och bara stå och titta. Men vi klättrade mest ;) Sen hade vi med oss lite matsäck som vi åt. Alltså, på alla utflykter är det nästan alltid matsäcken jag längtar efter mest, är det någon mer än jag som gör det? Haha. När vi skulle hem var det en lång, lång brant backe vi skulle uppför. Puh, alltså, det var jobbigt...
Då vi kommit uppför backen tog vi en annan väg som vi trodde skulle gå snabbare, men då hittade vi inte bilen... Så typiskt alltså. Som tur var så hittade vi ju bilen och när vi gjorde det var det några människor från Holland som frågade vad det var man kunde se där. Jag bara " A treebuilding". Märks att jag inte haft engelska på ett år... men de fattade i alla fall, tror jag :P

En del av Nimis, på snedden ;)


Ellen och jag