Nu är balen över
Jag och Emelie hemma hos Anne
Brittany, Karin, Elisabeth, Elin och jag (som gör någon konstig min) var några av alla vackra vänner som var på balen. 
Lite senare på kvällen såg vi ut så här :P
Tänk att nu har jag varit på min bal! Så länge jag velat gå på den, planerat inför den och nu är den slut. Resultatet? Lyckat, fast jag skulle gått in mina skor mer...
Vid halv fyra kom Elin och hennes mamma och hämtade mig och vi åkte hem till Anne där ågra andra från klassen var. Efter en halvtimme gick vi ner till stan där massa folk redan samlats och där vi träffade vänner och familj. Det var kul, tror aldrig jag blivit fotad så mcyket, fick ont i mina munmuskler (eller vad de kallas) av allt leende.
Sen gick vi bort till Gröningen där balen skulle vara och efter välkomstdrinken gick vi och satte oss på våra platser. Alla mina kompisar hade nummer på över hundra, jag hade 56... Först hittade jag inte min plats, fick typ panik men till sist hittade jag den, längst bort i ett hörn, inte konstigt att den var svår att hitta. Sannings ögonblick var inne, skulle jag få en bordskavaljer? Tja... det beror på hur man ser på saken, om det räknas att ha en bordskavaljer som heter My men som kallas för Åsa så hade jag det. :P
Till förrätt fick vi parmaskinka med melon, till huvudrätt serverades kycklingfilé och nån potatis i smördeg och till efterrätt fick vi passionfruktsmousse med jordgubbar. Allt smakade helt okej, jag hade hört att amten skulle vara äcklig så jag hade inte så höga förhoppningar, så därför blev jag nog mer positivt överraskad.
Mellan rätterna så träffade jag mina kompisar, mitt bord var trevligt, särskilit My/Åsa men det blir ju lite stelt eftersom man inte känner varandra.
Till min fasa (låter mer dramatiskt så) missade jag valsen! De spelade bara en valslåt och vi fick vår efterrätt så sent att voi missade den. mne jag tycker att de kunde spelat fler valslåtar, det var ju faktsikt bal.
Men sen rockade vi loss till mer fartfyllda låtar och vid elva så gick vi till The Tivoli för att shaka ännu mer.
Vid tre sa våra fötter stopp och vi åkte hem för att somna som prinsessor.
